I'm so close to falling apart


 
Allt är så knapert och skört nu.
Om en sak ändrar sig, så raserar hela jag.

Och det kanske var en godhjärtat handling som blev fel någonstans på vägen.

Finns det något som förgyller eller är allt som skimrar bara mina tårdränkta ögon?


 
Har ingen ork eller kraft till att skriva något långt och ingående, men mår riktigt dåligt.
Tänker på döden hela tiden och funderar verkligen på att lägga in mig. Jag orkar inte längre, jag tror hela tiden, godtrogen som jag är, att det ska bli bättre.
Men det blir det inte, det blir inte bättre. Jag mår bara sämre och sämre.
 
När kommer de bra tiderna alla säger och lovar finns? När kommer tiden läka alla gamla sår? Det gör den inte. Man minns, man minns för mycket och känner för starkt. De säger man är svag, de säger man bara tänker på sig själv och sina problem. Det är inte sant, jag tänker på alla, vill alla väl. Tänker på alla hemskheter i världen hela tiden och mår illa av ångest över hur allting är överallt. Våld, krig, osämjor, otrohet, rasism.... Så mycket lidande, och jag känner det lidandet väldigt starkt. Men jag känner också mitt egna lidande, och kankse ännu starkare just för att det tillhör mig. Men det vill ingen höra om, för man får inte tänka så. "För allt kommer nog ordna sig".

Men jag har väntat i nästan 25 år på att livet ska ändra sig. När kommer min tid?
 

B-Sidor



Mina tidigare bloggar som jag minns haha, i ett försök att vara i numerisk ordning (vilket är svårt då jag haft så många och fler än de här...)

Anxietycore
Depression Secrets
Stjärnängeln
Emelie Angelstar I
Cruciamentum
Plagued
Emelie Angelstar II
Lunarsky

 
För er som inte har något att göra eller bara vill scrolla igenom gamla, dimmiga dagar.