Den senaste tiden har varit väldigt mörk och jag har hamnat i ätstörningsklorna igen. 

Får knappt i mig någonting trots hunger, för hjärnan vill inte ha någon mat. 

Samtidigt jublar jag just för att jag inte vill äta. 

Jag vet rätt och fel, vad som är ätstörning respektive vad som är mig själv men vi håller på att bli ett igen. 

 

Och ärligt talat gör det mig inte ett skit.