Ensamhet
Jag mår fan inte bra...
Jag lever inte, jag har inget liv, jag är för sjuk för att klara det mest simpla.
Jag är fast, institutionskadorna sitter hårt efter alla år inlåst på psyk så jag tänker inte riktigt på att jag är inlåst, är så van. Det har förstört mycket, jag är mer van vid att vara inlåst än inte.
Liksom hjärnan blir ju programerad...
Det känns som om ett fängelse här hemma för jag klarar oftast inte att ta mig ut och jag är ensam nästan dygnet runt.
Träffar min sambo på kvällen i ca 30 min - 1 timme innan han måste lägga sig.
Jag känner mig värdelös och ibland känns det som att han tar på sig extra pass fast han egentligen ska sluta bara för att slippa komma hem.
Han hatar att vara hemma. Han säger samma saker varje dag, irriterad över hur vi inte har något att göra och sen ber han om mina Lyrica och det är något han skulle slutat göra för 3 år sedan. Folk har varit fett på om mina mediciner sen 2014, sen dess har jag knappt haft något kvar trots att jag verkligen behöver medicinerna men kan inte säga nej så folk utnyttjar utan att bry sig om hur mycket jag blir lidande.
Jag har tagit upp seriösa samtal med min sambo om det och han lovar alltid att sluta fråga, men han gör det ändå.
Visst, han behöver Lyrica för att orka göra saker, och han får inte någon hjälp ifrån psykiatrin.
Vi skulle behöva köpa online men vet inte ifrån vilken sida.
Om någon vet så tipsa gärna!

Jag drunknar av stress, ångest, dissociationer och overkligvetskänslor.
I'm blue
My tears are blue
Drip, drip, drip down my cheeks
Wipe away, wet eyes, sparkling
Mind filled with everything sad and blue.
I am blue
I really am blue...
I bleed red but my soul is blue
Fading, crashing.
Please just let me die.


J
Men att du ska behöva ha det såhär.. Du måste ju få komma ut, ha någonting att göra. En sysselsättning? Något forum eller liknande. Kontaktperson? Att hitta en vettig sådan som kan stötta dig i att göra det du orkar för dagen ❤️