2.6°

I.
Det är samma sak. Sammasaksammasak.
Dricker samma förgiftade vatten och känner samma stickande känsla i ögonen av det starka ljuset utanför skyddande murar och instängda burar.
Samma, samma, samma.

II.
Ondskefulla sagodrottningar lägger samma tragiska förbannelser och styr upp samma trasiga öden för prinsessor som alla förväntas hitta sin prins men som kanske dör på vägen. Dör vi på vägen? På vägen vart?
Bortåt, där, åt det hållet kanske. Ser du? Jag pekar.


III.
Andas in samma rökluft ner i halsen som gör ont. Ont. Smärta.
Inuti och utanpå mig finns det alltid smärta. Men den känns och är inte alltid samma. Nästan, oundvikligen nästan, men den har variation.
Och då kanske det är bra att den finns där. Plågan i alla dess former.

IV.
Borde jag tacka smärtan? För att den finns när inget annat finns.
Nej här finns ju ingenting kvar. Det finns ju för i helvete ingenting kvar.

V.
Bara samma. Allting samma. Likadant, livet. Skutor och kanoner, hissade flaggor på skepp som seglar farväl en allra sista gång.

Det är samma sak, bara samma samma sak.
Polly

Klockrent och oerhört vackert.

Svar:
E. Eliana

Daniella Åberg

du skriver så himla vackert.

Svar: Tack så mycket, rara du ♥
E. Eliana




NAMN ALIAS

BLOGG WWW

VAD VILL DU SKRIVA?


Spara info