Vidrig ångest
Rakbladen har redan dragits längs ena armen men den jävla kroppen är ju så totalt sönderärrad att det fan inte går bra någonstans längre. Jag orkar inte det här, jag är så satans trött på mig själv. Ibland tänker jag att jag ska göra laserborttagning av mina ärr bara för att få kunna skära nya sår. Det får ju inte plats längre! Lager på lager med ärr, hård hud och missformade armar efter alla år som gått med självskadan. Ser inte klok ut, vilket bidrar till ännu mer ångest som i sin tur leder till ännu starkare självhat. Jag är så fel man bara kan bli. Vidrig, satans vidrig.
Jag har bara en cigarett kvar och har slut på pengar. Det är hela två veckor kvar tills jag får mina pengar för september/oktober och jag vet inte hur jag ska stå ut tills dess. Jag måste ha cigaretter, annars kan jag inte gå ut. Jag behöver dem för att fokusera på något som inte är "alla stirrar på mig, de skrattar åt mig, de hånar mig, viskar om mig, de tycker jag är ful och fet, de kommer slå mig, de kommer skrika fula ord åt mig, de kommer döda mig för att jag är så ful."
Utan cigaretter och hörlurar klarar jag inte att lämna lägenheten, inte ens för att gå ner för trapporna till brevinkastet. Jag måste helt enkelt ha musik så fort jag går utanför dörren, och om jag måste ut ännu längre bort så måste cigaretterna finnas tillhands. Nu får jag spara den sista cigaretten tills imorgon då jag ska till psykologen, men sen då? Jag har två saker inplanerade nästa vecka; möte med biståndsenheten och psyk för att prata mer om psykiatriskt gruppboende, samt att hämta ut Valdoxan. Jag antar att jag även kommer få en ny tid till psykologen, så alltså tre gånger som jag måste ut nästa vecka, och inga cigg. Jag får panik bara jag tänker på det.
Jag blev tvungen till att bränna mig med en tändare på armen. Jag mår fruktansvärt dåligt. Hjärnan skriker rentutav efter döden. Jag hämtade ut min apodos idag men det är bara tabletter för två veckor, långt ifrån en dödlig dos. Tar jag de tabletter jag har så förlorar jag bara tabletter som annars kunnat gått till en högre dos längre fram. Det är ingen vits, men det skriker inom mig att göra det i alla fall.
Jag har en nästan oöppnad flaska vodka i kylen och normalt sett hade jag slukat i mig den för längesedan men av någon konstig anledning har jag inte gjort det. Hjärnan skriker att jag ska ta de tabletter jag har och dricka upp min 750ml vodka. Jag har verkligen svårt att stå emot, men försöker att tänka ur längre perspektiv. Missar jag tiden hos psykologen imorgon blir det ytterligare 100kr i faktura och jag har redan missat två tider innan. Jag har inte råd att lägga ut 300kr för det. Sen vet jag inte om det kanske blir 500kr, då ena mötet jag ringde återbud till var en läkartid och de brukar kosta 300. Jag blir förbannad, jag fattar inte varför de ska ta betalt bara för man inte ringer 24 timmar innan man har tiden. Hur fan har de tänkt man ska göra på en måndag då? Man kan ju inte ringa på söndagen, de har ju inte ens en telefonsvare på under helgen! Och sen hur sjutton ska man veta minst 24 timmar innan man har sin bokade tid att man inte är i psykiskt eller fysiskt skick att ta sig dit? Det är löjligt!
Helvete vad jag är arg, ångestfylld och samtidigt helt jävla tom. Jag känner ingenting, absolut ingenting annat än den där äckliga ångesten som krälar omkring innanför huden och en sjudande ilska inom mig. Jag måste slå på något, jag måste göra något.
Jag får nog ta den där vodkaflaskan i alla fall... Jag står inte ut att vara i nyktert tillstånd ikväll.
bloggsvar: ja jag hatar med soc jag kan inte göra detta liksom och nu kommer jag ha skit lite pengar tills mitt bostadsbidrag kommer men jag får väll leva med det.
ja precis så känner jag, skall jag gå ut med någon som får betalt för att gå ut med mig. är jag så konstig i huvudet att jag måste betala mitt umgänge? Nää det känns inte okej riktigt
kram
båda gångerna när jag vaknade med respirator hade jag tagit min 2 veckors apodos. men beror ju på hur mycket mediciner man har. och FÖRLÅT uppmanar inte dig till att ta ditt liv jag vill att du skall fortsätta kämpa för det blir bättre, jag lovar det blir bättre. skriv till mig om du vill prata du har min mail <3
Ja tack! När jag missbrukade förstod jag inte hur fel det var utan det gör jag mer nu när jag väl har fått ett återfall i skärandet.
Förlåt uppmana dig inte att ta livet av mig men det är ju självklart, folk är otroligt olika toleranta. Tur att du inte är död iaf <3
Jag la till dig på skype nu och skrev att det var jag hehe. Ja vi har ju pratat i några vändor, jag visste inte om denna blogen men blev jätte glad när jag hittade den. Har saknat att läsa dina inlägg! Ta hand om dig
Hej, detta är Bibi som skrev på undergroundsecrets blogg, jag och min mamma har själva inte så mycket pengar att leva på speciellt på slutet på månaden och att vi båda är rökare är inte så bra, mitt ex och hans syster hade inte heller bra med pengar och dom röker som in i helvete så dom började rulla egna cigg, 500 gram tobak håller i nästan 2 månader för mig och min mamma, tycker att du borde fundera på det :p finns en sida som heter pgw.se där vi beställer vår tobak och det gör mitt ex med :)
