Som en elektrisk chock genom skelettet

Tittat på lägenheten. Det var hantverkare överallt. De har lagt nytt golv, ska måla om i köket och vardagsrummet. Det är ny spis och nytt kylskåp. Jag fick välja en fondtapet till vardagsrummet och den blev vit med svarta slingrande blommor som lite liknar körsbärsblommor.
Inspekterade kort rummen, det blir nog fint sen när man kan se hur det ser ut utan alla hantverkare och verktyg och den starka lukten av målarfärg och minus stressen av att inte vara där ensam.
Jag har lägenheten våningen ovanför basenheten, alltså där den allmäna lägenheten är och även där personalen sover natten. En trappa ner ifall man vill vara social, en trappa ner om man behöver hjälp. En trappa upp för dem om de behöver springa in till mig. Fast jag hade egentligen velat ha en lägenhet i ett hus som inte var i samma som baslägenheten. Jag har väldigt svårt att ta emot saker eftersom jag inte anser att jag är värd det och hade jag bott i huset bredvid så hade jag haft mer avstånd, nu är jag rädd att det kanske blir så att jag kommer att be mer om hjälp just för att den är så nära och det vill jag inte för jag är ju inte värd det och då blir det motsatser som krockar i huvudet och det går inte för sig.
 
Lägenheten är beräknad vara helt färdig i slutet av november så jag hoppas det kan komma någon som kan ta över min gamla så jag kan slippa vänta och framförallt slippa låta de på boendet vänta. Då får jag bara ångest för att jag har en plats men inte kan vara där. Det känns som att jag stjäl och jag känner mig ännu äckligare då.

Jag måste sova en stund nu. Min hjärna klarar inte av att vara vaken så långa stunder längre.
tr

försök tänka att du inte skulle ha blivit beviljad hjälp om du inte var i behov av den, och även om det är svårt att se så förtjänar du den hjälpen lika mycket som någon annan.
kramar




NAMN ALIAS

BLOGG WWW

VAD VILL DU SKRIVA?


Spara info