Ett avtal med döden

Det finns alltid i mina tankar, det förflutna. Framtiden korsar sällan vägarna mellan mina tankar eftersom jag vet att jag är fast här.
Jag vet att jag aldrig kommer komma ur det förflutna och att i framtiden kommer jag fortfarande vara kvar där jag är idag. I framtiden kommer nutid vara dåtid, men situationen förblir densamma.
För många blir det bättre, men jag kommer alltid vara kvar här i mörkret. Jag kommer alltid att leva i det förflutna även om det är nutid eftersom ingenting någonsin kommer att bli bättre med tiden. Det finns inget sådant som en ljus framtid för mig. Och kanske borde jag vara mer upprörd över det än jag är, men jag gjorde ett avtal med döden och saken är att oavsett vad som händer så kommer jag ändå vara den som kastar sista stenen. Oavsett vad så kommer jag vara kvar där jag är nu och då spelar tidsmarginaler ingen roll för slutet skrevs en dag i maj för elva år sedan och ingenting annat har någonsin varit ett alternativ. Hur historien än fortskrider så kommer finalen ändå se likadan ut.

Jag har aldrig velat ha något eller någon som försöker ändra på det de inte kan ändra. Jag har bara velat ha personer som ser mig för den jag är och inget annat. Jag har aldrig bett om hjälp eller skrikit efter nåd för att få leva ett långt liv, utan för att jag velat få en chans att göra något av mitt liv innan dagen kommer. Kortfattad så har jag försökt knuffa undan det onda för att få uppleva det goda så att jag ska kunna ta farväl med bra minnen och inte bara dåliga. Men för det mesta har jag låtit mörkret sluka mig och jag har väldigt sällan bett om någon hjälp. Jag har tvingats på den, utan resultat.
När demonerna anfaller säger jag ingenting utan skänker döden en tanke och hoppas på att han ska ta mig. För när man vet att slutet blir detsamma oavsett och att ingenting ändå kommer bli sådär bra som man vill ha det innan man går bort, och man vet att man är fast i denna sinnestortyr tills döden faktiskt svarar, så spelar ingenting egentligen någon roll.

Jag vill inte uppleva roliga saker för att få ett långt och bra liv. Jag vill uppleva roliga saker så jag kan dö med lycka i själen istället för sorg.
Solus

- skribent på http://solus.blogg.se/

Hoppas verkligen att det blir bättre, att du någon gång kan andas och va fri från hemska tankar och döden i dina tankar <3 men jag känner på mig att med tiden och rätt hjälp kan vi båda hantera dessa demoniska varelserna som bor i vår hjärna och försöker äta upp det friska i oss. tyvärr kan det ta lång tid tills man reser sig upp och orkar med terapi, för det är inte "bara" att gå dit och sedan hem igen, det tar sån energi på oss alla som mår dåligt men jag hoppas att du hittar dom dära vita hästarna som hjälper dig upp och kanske få dig att orka mer? jag bryr mig om dig ska du veta fina! hoppas att dom vita hästarna kommer och räddar dig snart <3 massa med styrke kramar från lilla solus!!

zelda

Hej, tänkte bara säga att det här berörde mycket och gjorde ont att läsa. Har nog tänkt likadant så länge jag kan minnas, att jag redan vet hur jag kommer sluta och att mitt slut kommer att komma betydligt tidigare än alla andras. Det känns förutbestämt, skrivet i stjärnorna. Tanken på att åldras på riktigt, skaffa karl, villa och vovve och hela köret och att någon dag sitta silverglittrig och rultig vid bordet med en kopp te och tänka tillbaka på det här "bekymren" som en tråkig period känns helt absurd. Det händer liksom bara inte. Vet dock också att döden kan vara trösterik, att känslan av att man kan avsluta det hela vilken dag som helst är något man kan luta sig emot, och jag hoppas att du någon dag upptäcker att allting har skrivits om. Att manuset inte ser likadant ut längre och att du står där med framtidstro, hopp och lust att leva.

/Z




NAMN ALIAS

BLOGG WWW

VAD VILL DU SKRIVA?


Spara info