På lördag far jag till Göteborg för att hälsa på mormor och lägga blommor i minneslunden för våra kära som ligger där och på familjegraven. Stackars mormor som är ensam släkting att bo kvar i Göteborg, men vi bara väntar nu på att det ska komma en ledig plats på ett boende för henne här, turligt nog står hon först i kön så det är bara att vänta. Men när man är 90 år gammal och ensam och inte kan sköta någonting på egen hand längre så är det inte lätt.

Packningen går framåt. Jag har tre stora lådor klara och det är bara att packa vidare. Annars händer inte så mycket alls i vardagen. Jag fick hålla på med tvätten i sex timmar för tortumlaren blev inte varm, så efter den avsatta torktiden på en och en halv timme när tvätten borde varit torr var lika dyblöt som när jag la in den, fick jag hänga den i torkskåpet. Dock blev den inte torr efter tiden jag ställde in där heller, så jag fick öka på tiden flera gånger tills min tvättid tog slut, men alla mina textilier var fortfarande inte helt torra och turligt nog var det ingen som skulle tvätta efter mig trots att det var bokat.
Tio över sex på kvällen gav jag tillslut upp, jag hade varit i tvättstugan sedan klockan tolv och orkade inte springa upp och ner för trapporna mer så jag har fått hänga upp det som inte torkat på mina få ytor jag kan hänga. Jag tycker bara det är så tråkigt att det ska vara sånt krångel med detta lägenhetshus hela tiden. Sist jag tvättade blev inte torktumlaren varm heller, men då trodde jag att det berodde på att jag hade för mycket tvätt och därför la jag inte ner någon större tanke på att kontakta vicevärden, men denna gång hade jag normal mängd och då blev jag så arg för jag antog att efter två veckor så borde de andra som bor här ha kontaktat vicevärden och bett om att få fixat tumlaren, eller åtminstone satt upp en lapp om att den inte fungerar så man slipper slösa så mycket tid på att den bara ligger där och rullar runt utan värme... Jag avskyr att kontakta vicevärden eftersom att jag har haft så himla mycket problem med min lägenhet och fått kontakta honom otroligt många gånger under mina år här och eftersom jag har problem med att prata i telefon och föredrar sms-kontakt så smsar jag honom alltid, men trots att jag tillägger att jag inte vill att han ringer upp, och bara nämner att det är ett problem med något, så ska han alltid ringa upp och jag tycker att när det gäller en sådan sak som torktumlaren som faktiskt alla som bor här använder så är det löjligt att jag ska vara den som tar tag i det för det känns som att det alltid är jag som får säga till när det är något som är fel. Kanske är det bara jag som bryr mig om saker och ting, vad vet jag, men i och med att jag inte har några utrymmen att hänga upp min tvätt så behöver jag en fungerande torktumlare, och om de nu märkt att den inte fungerat på två veckor så är det väl bara ren hyffs att sätta upp en lapp?
Annars har jag bara dammsugit, diskat och gjort rent i köksskåpen och lådorna efter att jag packat ner de saker jag inte använder mig utav dagligen samt bäddat rent i sängen, så katterna har legat där större delen av dagen då de älskar rena sängkläder. Men vem gör inte det?

Jag längtar till våren. Så som jag tänkt ut det i huvudet kommer det bli fantastiskt. Det gäller bara att allt spelar enligt hur jag skissat upp det.