Tiden gick och sorger kom, man ger upp såsmåningom. Inga vägar leder hem, så nu dricker jag igen
Eliana år 2016. 23, snart 24 år och sitter i nuläget med tvättmaskinerna i fullgång och hjärnan på högspinn ifall man kanske borde ta och dö i alla fall.
Det är ju så, dessa komplicerade tankegångar som kommer och går och impulserna som inte går att styra.
Nu har det dykt upp lite saker i livet och jag är inte stark nog att klara av dem. Jag tror inte någon människa vore stark nog att klara av dem, inte om den så som jag redan varit med om samma saker nästan hela livet.
Livet är hårt ibland, och för din del har det nog varit alldeles för ofta. Du förtjänar så mycket bättre, det bästa helt enkelt. Ditt liv är alldeles för värdefullt för att tas, DU är för värdefull för att försvinna. Jag vill säga nått klychigt som att livet blir bättre (för det blir det), även om det inte känns så för stunden, kanske inte alls. Och ibland tar det alldeles för lång tid innan det blir bättre och alldeles för lång tid innan man ens känner en förbättring. Men livet har så mycket mer att erbjuda, saker som kanske inte ens drömmer om utan till och med bättre saker. Man kan aldrig veta vad som väntar, och ger man det inte chansen att erbjuda något tar man lätt förgivet att det är slut. Jag vill att du ska orka, jag vill att du ska kämpa. Jag ger dig all styrka jag har, jag finns här (var som känns som på andra sidan jorden), men jag finns här. För dig. Alltid.
<3
PS. Dina ögonbryn är fan perfekta.
