Försöker ta och organisera och strukturera upp saker och ting. Skriver många anteckningar, listor och kikar runt efter inspiration till hemmet och mig själv. Försöker få till det bra och fint.
Lägenheten kan bli ganska så fin när den är färdigpiffad men sådant vet man aldrig säkert, och jag blir aldrig helt nöjd med någonting heller. Jag tror helt enkelt hjärnan ser småfel som inte borde tänkas på bara för att självhatet finns och inte kan tillåta att acceptera att något jag gjort är bra.
Jag är pedantisk och är inte det jag gör perfekt så räknas det inte som dugligt. Därmed blir det aldrig heller dugligt, men jag försöker så gott jag kan i alla fall. Det är viktigt att man trivs i sitt hem.

Gällande mig själv så går det väl sådär. Har hamnat på lite rätare spår nu (tack och lov) gällande det yttre.
Jag vet åtminstone på ett ungefär hur det ska bli med kläder och hår, accessoarer etc. Inte 100% men det är en början och beroende på hur det känns när jag kommit en bit så får jag se hur det blir, om jag ska ändra något eller fortsätta med det jag påbörjat.
Det vore ju fint om det blev bra första omgången så man slipper göra om processen igen, det tar mycket på de psykiska krafterna och även pengar. Det är ett helvete att aldrig känna sig hel och hemma med sig själv, att aldrig veta vem man är. Att ständigt pendla mellan olika stilar för att man inte kan hitta rätt. Att vara kluven, att alltid känna sig splittrad. Frustrationsångest och sammanbrott. Jag vill slippa mer sånt nu. Jag vill hitta rätt - en gång för alla.

Gör en liten kort summering av andra saker som hänt senaste tiden här under:

     Förrförra veckan:  
■ Beställde biljetter till Harry Potter utsällningen som är i Norrköping mellan 29 maj och 7e september.

■ Självmordsförsök - akuten - slutenpsyk. Bröt ihop konstant inne på avdelningen eftersom min störning gör att jag hör alla prata om mig, viska om mig och stirra på mig och endast med negativa och ondskefulla intentioner. Krävde utskrivning söndag kväll, bakjouren kom klockan två på natten men jag fick inte komma hem förrän avdelningsläkaren anlände på morgonen.

     Förra veckan:  
■ Köpte ny mobil, beställde saker till lägenheten, vägde mindre, hade årets första riktiga vårsol, beslutade om vilken frisyr och hårfärg som ska fixas.

     Helgen:  
■ Misstankar om hjärtsvikt blir allt mer oroande. Organ som inte fungerar som de ska och kroppen som är konstig har pågått under en längre tid men efter att jag nu fick andnöd och sökt mer på symptomen så verkar det som hjärtsvikt är problemet.
Överväger om man ska berätta för någon. Jag har ju lovat mig själv att inte låta någon sjukdom ta mitt liv. Men det är så svårt att ta plats, berätta för andra om problem. Det är... själviskt. Jag är inte värd att ta plats, yttra mig. Komplex situation.

     Idag:  
■ Hade sista mötet med min psykolog innan hon går på mammaledigt. De har fortfarande ingen ersättare men de tror att tillsvidare kommer en psykolog ifrån allmänpsyk (jag går på psykosmottagningen) att ta sig an mig, eller så blir det någon ifrån DBT-teamet, med en kommentar ifrån min psykolog: "Dem är inte lika främmade för självskadebeteende som andra psykologer kan vara."
Jag avskyr att det alltid byts ut personen för mig inom vården eftersom jag har så oerhört svårt att känna mig trygg och lita på andra.

Ska även ringa till BUP och be om mina journaler därifrån. Kan bli intressant läsning.

Jag skriver här en annan dag. Valeant.