Väckt till rädsla
Ärligt talat vet jag inte vad jag ska tänka om någonting för jag har varit med om det mesta nu känns det som så ingenting tycks förvåna mig längre. Men det här var ingen trevlig situation, och de försvann lika fort som de kom så jag hann aldrig få någon förklaring till någonting. Jag ringde mamma och berättade det senare, hon tyckte jag skulle ringa vicevärden och fråga om han gett ut en extranyckel till någon, men jag orkar inte. Det känns bara som om att det är för mycket nu och jag orkar inte lägga ner tid på sånt här. Varför ska det alltid hända mig massa konstiga saker?
Senare under dagen ringde min biståndshandläggare och berättade att jag fått klarbesked och kommer få flytta. Det känns jättebra, vill bara härifrån! Har sagt upp min lägenhet, sista kontraktsdagen är 31 december men om det finns någon som kan flytta in här tidigare så kan även jag komma härifrån innan dess utan att behöva betala dubbelhyra så det är fint.
Pratade med enhetschefen för boendet, lägenheten jag ska flytta till är inte färdigrenoverad än så jag ska få komma dit en dag och få kika få färger och tapeter, skriva på hyreskontrakt, träffa personal etc. Sen är det bara att hoppas att alla småbitar löser sig, livet har ju en lustig försmak för att "råka" slänga in saker i vägen när det väl går i rätt riktning, varje gång. Det finns redan lite saker som dykt upp sådär i samma veva som står i vägen, för det får ju aldrig gå felfritt tycker livet. Nu hoppas jag bara de kan lösa sig och att inga andra uppstår så det här kan bli bra.
Hm, jag blir smått förvånad! Enligt min erfarenhet får inte ens polisen gå in i folks bostäder hur som helst. Om husvärden har givit dom nyckel eller ej hör inte hit. Husvärden brukar vanligtvis följa med och det är denne som öppnar för polisen om dom vill in och kolla. Dom brukar då ringa på eller/och knacka på dörren, händer inget, brukar dom öppna brevinkastluckan och ge sig till känna.
Förstår att du tycker detta är slitsamt och inte orkar ringa din husvärd. Men det hade varit på sin plats att visa att detta var inte okej, att du fann det obehagligt och stöttande. Samtidigt förstår jag också att du orkar inte lägga energi på detta, du ska ju ändå flytta!
Förstår om du inte orkar ringa till husvärden, men som Ann-ki sa! Det hade ändå varit bra att ringa och säga vad som hände, det kanske är något som är olagligt till och med. Om inte, så är det kanske ändå intressant att få ett svar? Jag blir lite nyfiken faktiskt.
Och angående det med att du ska få hjälp och få flytta till ett bående och det, det är ju jättebra! Har följt dig på olika bloggar länge nu och tycker det är skitbra att det äntligen hjänder något! Hoppas det blir bra! Blir så glad att se att det händer något med ditt liv för du har plågats mycket och det tynger faktiskt att höra när jag som en trogen läsare följt dig ett tag. Lycka till och hoppas om att få höra sedan hur det är går med inflyttningen och så!
kram!
