Hemma igen
Mamma kom och hämtade mig och insisterade på att åka till MAXI och handla lite åt mig eftersom jag har tomt i kylen. Jag sa att det inte behövdes men hon envisades och sa att "Något måste du ju ha."
När jag kom hem fick jag nästan en chock. Det låg små sönderrivna bitar av hushållspapper precis överallt. Överallt! Ingen överdrift! Blev hysterisk och tänkte inte alls på att jag hade kylvaror som skulle in i kylskåpet utan jag började plocka upp och städa som en galning medan jag var uppstressad över skicket på mitt hem. Jag avskyr när det är stökigt och jag hade absolut inte förväntat mig en sådan här syn när jag kom hem.
Mamma plockade in maten i kylsskåpet och frysen medan jag plockade upp alla miljoner pappersbitar och sedan åkte hon hem. Jag packade upp mina saker som jag haft med mig till sjukhuset och sedan tog jag tag i att diska och dammsuga. Det var ju ändå fem dagar sedan jag blev inlagd, så det behövdes städas.
Katterna fick mat, fräscht vatten, rengjord kattlåda och massor av gos. Sedan tog jag mig en skål yoghurt med en skivad banan och såg på Kick Ass 2. Den hade dock kinesisk text så det störde mig ganska så rejält och sen var den inte alls lika intressant som första filmen. Det är ju inte min favoritgenre heller men det är kul att analysera effekterna.
Jag har faktiskt inte hunnit göra så mycket mer, jag såg nyligen klart på filmen så nu blir det en runda på nätet.
Idag är jag fruktansvärt trött och jag har sovit hela dagen framtills att jag blev utskriven. Usch så segt.
Ha en fin kväll.
sv1; Åh men vännen, herregud tack! Blir så himlans glad av dina ord om mina texter. Jag vet inte heller riktigt varför trasighet (som t.ex Jockes texter, dom är ju oftast trasiga rätt igenom) är vackert men kanske för att från allt det onda så kan det komma något vackert? Det är ju fint att se.
sv2; Det är ju så, alla upplever händelser olika. En förlorad vänskap gör olika ont för alla (för att ta ett exempel). Klart att det finsn folk som förstår och det vet jag, för folk kan förstå. Vad jag ifrågasätter är att folk säger att de förstår mig, för jag har aldrig i hela mitt liv pratat om hur jag mår inombords. Hur kan de då säga att de vet? KAn de läsa mina tankar?
Klok vet jag inte om jag är, fast på ett sätt kanske jag är det (på samma sätt som du är klok) eftersom vi båda vet för mycket om livet. Och jag säger helt tvärtemot, det är dig som jag vill hålla om tills du blir hel. Tyvärr är detta omöjligt och det gör mig så himla ledsen.
jag har nu svarat på din fråga i min blogg hihi så du inte missar den. hur är allting med dig? hur går det? gå gärna in på skype någon dag så får vi prata hihi. styrkekramar till dig
