Den vita ambulansen - diktarkiv 2009

Vinterkvällen känns i luften och vindarna står still
Vad är vitsen med livet, när vi bara skapar oro, sorg och bråk?
Är det mening att leva livet när allt bara är tråk?
Kärlek som sviker, vänner som lämnar, föräldrar som hånar
Om och om igen, samma gamla visa
Jag kan dansa till den här melodin även utan den repiga skivan

Doften av blod svävar i luften likt en tunn slöja
Är det kanske din påklistrade mask jag nu lyfter bort som blottar ditt inre hat?
Eller var det den inbitna rädslan som bosatte sig i dina gester och ordval?
Oavsett så har jag fått nog
Jag står inte ut
Jag kan inte plöja igenom, det måste ta slut

Jag lägger mig ner på den vinterkalla marken
Och inväntar ett ljus från den vita ambulansen
Vaknar gör jag aldrig mer
Och ner på mig du aldrig mer ser
För jag är borta, vad spelar det för roll?
Mitt liv var ju ändå bara en sorglig sång som någon sjöng en gång
Så är det inte rättvist nu att jag dog medan du lever vidare?
Du som bara lekt med mitt inre
Du som dödade mig långt innan jag var död
Miss. Underground

Gillar rubriken, "den vita ambulansen" det låter liksom..jättefint!

Svar: Tack! Det är min egna synonym för det sista ljuset man ska gå mot när man är döende. Vit för att det är ljus, och ambulans för att man blir räddad från allt man lidit utav.
E. Eliana




NAMN ALIAS

BLOGG WWW

VAD VILL DU SKRIVA?


Spara info