Mamma sa igår att imorgon räknas det officiellt som höst. Nu går vi mot kallare grader, varmare kläder och snart är det Halloween. Jag älskar Halloween, men i år har jag dessvärre inga pengar till att göra något speciellt, varken ha någon utstyrsel eller gå på krogen. Jag och syster kanske kan hitta på något, göra en liten mysig övernattning eller något. Jag kan tänka mig att hon kommer vilja göra någonting som inkluderar:
1. Drinkar.
2. Det övernaturliga.
Ni förstår, min syster är helt tokig i det övernaturliga och brukar göra egna paranormala undersökningar på kyrkogårdar och sådant. Vi har alltid varit mycket för att hitta bevis på vad som kan tänkas finnas, men för min del blev det helt enkelt lite för mycket när jag faktiskt fick bevis, och det med råge. (Jag gick i sjuan och hade under ett par månaders tid varit väldigt mycket vid Bohus Fästning med mina vänner för att se om vi kunde få uppleva några "coola" saker i och med att fästningen är såpass gammal och varit med om en hel del.
Min grundskola låg på samma område, faktiskt till och med samma gräsplan som fästningen, ironiskt nog, och en dag när jag och mina vänner som vanligt besökte det gamla krutförrådets låsta dörr (det var ett galler som man ser igenom) får vi oss en rejäl överraskning då vi helt plötsligt hör två barn skratta och springa på de brädor som låg på marken inne i själva fästningen, bara en dryg meter ifrån oss, och vi såg även plankorna röra sig lätt i takt med fotstegen. Bara att där fanns inga barn...
Vi sprang det fortaste vi kunde därifrån. Halvvägs ner för backen vände jag mig om. Jag vet inte varför, men jag gjorde det. Det skulle jag inte gjort. Ett starkt grönt sken i någon slags stråle lös under en kort sekund bakom gallret när jag tittade bakåt. Jag sprang sista biten det fortaste jag förmodligen sprungit i hela mitt liv.)

Den här händelsen ledde till att jag blev så rädd att jag inte riktigt vågar gå in i det hela än en gång. Jag tycker fortfarande det är intressant, men jag är livrädd för att stöta på något ifrån "den andra sidan" eller vad man nu vill kalla det. Det finns fler historier i bagaget men det är just den här som verkligen skrämde mig och som fick mig att gå till att tro 100 % på det paranormala. Och inte med glädje, får jag tillägga. Jag sa alltid till mig själv när jag var barn att jag kommer aldrig tro på någonting här i världen förrän jag själv har någon erfarenhet utav det. Däremot tyckte jag det var coolt med övernaturliga fenomen och jag "hoppades de skulle vara sanna för det vore ju fränt" men när jag väl stod där face-to-face med det så önskade jag faktiskt att det bara var en dröm. Nu önskar jag att jag inte trodde, eller snarare; att jag inte visste.

Hur som helst; Halloween löser sig nog. Även om jag inte kommer ha någonting att göra så går det ju runt ändå, trots att det är den enda högtid som jag ser fram emot och tycker är rolig, även om den ju inte "officiellt" är ansedd att vara en högtid i Sverige men för många är den ju faktiskt det.

Tvätten är snart klar i torktumlaren och jag har hunnit diska och dammsuga medan maskinerna varit igång. Jag är täppt i näsan igen, vilket måste bero på min lägenhet för jag var blev helt fri från nästäppa på sjukhuset men hamnade direkt tillbaka dit när jag kom hem. Satans otyg.

Nu ska jag hämta tvätten. Se till att fira första höstdagen med en stor mugg te eller varm choklad imorgon. Det är gott.

Ej mina egna bilder.