Mormor
Det har hänt så mycket med mormor den senaste tiden. Hon har blivit sämre så himla snabbt och nu klarar hon inte att bo hemma längre. Hon har blivit hela 90 år gammal men på kort tid har hon blivit väldigt dålig, ramlar konstant och nu har hon inte kunnat bo hemma så hon har varit på sjukhus i över två veckor och bor nu på äldreboendet som morfar bodde på, fast hon får bara stanna i två veckor för det har blivit korttidsboende.
Vi har försökt länge nu att få en plats på ett boende här hos henne, då mormor bor i Göteborg och det gör inte vi, men det tar sån tid med allt och nu är det akut för om två veckor; ja vad händer med mormor då? Hon klarar sig inte med enbart hemhjälp för det hade hon förut och då ramlade hon ändå och slog i huvudet såpass för att hon var sjuk och hemhjälpen hade inte tid att märka att hon var dålig. Nu är mormor jättedålig och vimsig och hon trivs inte alls på korttidsboendet, mamma är hur stressad som helst och ringer till bistånd här stan så ofta hon kan men de är inte snabba på att ringa tillbaka. Det är en jobbig situation och mormor säger till mamma att hon tror det kan vara nära slutet så mamma är orolig och jag är förtvivlad.
När jag fick veta att mormor åkt in till sjukhuset för snart tre veckor sedan skrev jag en låt till henne. Det var mest för min egen skull men jag skickade den till mamma och hon skrev ut den och tog med den till mormor, så hon fick den dagen efter när mamma åkte på besök, utskriven på ett kort med en ängel.
Jag skrev henne ett brev en gång
det lät ungefär såhär:
"Mormor du är min stjärna i mörkret
En ängel sänd från Gud"
Jag försökte skriva en sång
men jag kan ju inte sjunga
Nu gör jag det ändå, till mormor
Ragnhild du är vacker
det doftar sommar i ditt hår
Och trots att du blev äldre
ser du precis ut som igår
Omtänksam och varm
ärlig och alldeles perfekt
Du är min mormor
och jag älskar dig
Som barn var jag hos dig
nästintill varje dag
Vi lekte massa skojigt
morfar, Mona, du och jag
Vi fick oss många skratt
och vi hade alltid kul
Vem kan glömma
tiden som var ljuv
Varje gång vi ses blir jag så glad
när du ler
Du har alltid funnits där för mig
alltid varit rar
Det finns ingen som du och jag hoppas nu
Att stjärnorna på himlen alltid lyser
alltid lyser
för oss
Jag älskar min mormor och jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra när hon försvinner. Jag klarar inte av att förlora henne. Varför måste Döden ta ifrån oss dem vi älskar?
Gud vad fint! Skickar alla tankar och stöd till er. Hoppas det löser sig på det bästa sättet.
Åh vad rörd jag blir! När jag läste din fina sång så fick jag lite tårar i ögonen för tänker på min cancersjuka morfar som det är nära slutet för. Man älskar sina förföräldrar. (kanske inte alla)
Jag kan säga att jag hade hellre velat av allt i världen att farfar skulle få cancer istället. Han som ställt till det så för mig och för min far. Men även om han inte hade gjort sina incest saker, så hade jag ändå mest av allt ha kvar min morfar (och min mormor då, utan henne blir inte morfar hel heller - dem är EN)
Fint du gör. Jag önska att jag kunde vara så kreativ och skriva en liten sång till min kära morfar. Usch, nu blir jag lite ledsen. Kram
...Måste lägga till att jag menar att även om inte min farfar hade begått övergreppen på mig hade jag ändå inte i närheten samma kontakt med honom som morfar! (ville bara få ut det, såg att det jag skrev kanske kunde ses fel)
Du har en enastående förmåga att skriva texter som går rakt in i hjärtat på en. Döden är hemsk, det håller jag med dig om... när vi som lever stannar kvar med tung sorg och saknad. " Varför måste Döden ta ifrån oss dem vi älskar?", skriver du! Vet att dessa ord kan vara svåra att ta emot... Men döden är en del av livet och när vi blir gamla så är det naturligt att lämna jordelivet. Det är snart 8 år sedan min älskade pappa lämnade oss och min saknad är fortfarande stor. Men någonstans finner vi vägen som leder oss framåt och vi orkar fortsätta gå, kanske till en början med extra tunga steg, men det går. Det som vi har kvar, resten av våra liv, det är de fina minnena och jag tänker varje dag på min kära pappa. Det är inte lika slitsamt, men vemodet finns där djupt i mitt hjärta!
